Livet på Tallnäset

LIVET PÅ TALLNÅSET

Tallnäset hör till de s k skogsbyarna i Sollefteå kommun som spelat stor roll i kommunens historia. Dessa byars historia är tätt sammanflätad med skogsbrukens historia. Utan skogsbyarna och dess invånare hade inte den storskaliga skogsavverkningen varit möjlig och utan tillförsel av skogsråvara från det inre av Ångermanland hade trävaruindustrin inte utvecklats som den gjorde, skriver Ann Renström i en kulturhistorisk byggnadsinventering ”Skogsbyar i Sollefteå kommun” som hon utgav i bokform år 2002. Det finns också ett särtryck med samma namn utgivet 2003 av Sollefteå kommun. Där hittar den som är nyfiken på Tallnäs- historia en hel del matnyttigt.

 Tallnäsets by är troligen från slutet av 1700-talet då de första nybyggarna började upparbeta den orörda marken från ris och rot. På 1820-talet fick Tallnäset nybyggesresolution och 1847 skattlades byn.

I en skattläggningshandling från 1847 framgår det att det fanns två åbor i Tallnäset och att det hållits syn på nybygget redan 1824. I skattläggningshandlingen från 1847 heter det: ”Å nybygget kunna vinterfödas 2 hästar, 6 kor och någre småkratur till hwilkas uppehälle utom hö och halm   fångsten af löf och skaf måste inblandas.” (Citat ur Ann Renströms Skogsbyar)1857 vet vi att det skedde avstyckning av mark på Tallnäset.

På nätet kan man finna listor över tidiga boende på Tallnäset men då skall man komma ihåg att under den här tiden räknades Löfnäset också till Tallnäset.

I Ann Renströms bok Skogsbyar skriver hon dock bla om Anders Olofsson som förvärvat hälften av Tallnäsets kronobygge 1846 och som ålades ”att varje år i tio års tid bygga 30 famna gärdsgård och gräva 25 famnar diken, att årligen upparbeta tre kappland äng i Stugusjön och sex i Snaråbäcken och att det inom två år uppföra de lagstadgade hus som ännu fattades på nybygget och att inom tre år bygga en källare”. Den texten tyder ju på att Anders Olofsson bodde på Tallnäset. Han var född 1796 i Skorped och flyttade till Tallnäset 1822. Han dog på Tallnäset 1872 och hustrun Anna Stina 1878.

 Sven Olof Jakobsson, som är född på Tallnäset. Berättar att hans farfar Sven Jakobson kom till Tallnäset år 1883 som arrendator av mark som ägdes av Sandvikens sågverks AB. Flottningsrännan bakom Tallnäset skapades också under den här tiden.

 Sven Olof minns att han hört berättelser om en ”Tallnäs-mostra” som lär ha upparbetat ett nybygge på Tallnäset i början av 1800-talet.

Det fanns också berättelser om en kvinna som bodde på Tallneset i mitten av 1800-talet som kallades ”Tok-Stina” och en man som fick namnet ”Tok-Nisse”. Enligt berättelsen ställde denne till en skogsbrand när han brände för att få hallon att växa i rikligare mängd” Allt för att ställa sig in hos Stina. Det berättades också att hon fött flera barn som antingen dött tidigt eller genom missfall och som ligger begravda på 3-4 olika ställen på Tallnäset.

 Sven Olof Jakobssons farfar Sven Jakobsson var alltså arrendator på Tallnäset från 1883. Nu lades grunden till den vackra gård med tre bostadshus runt en gårdsplan som finns än idag. Bryggstugan är den äldsta byggnaden och stod till att börja med på en annan plats men flyttades av Sven Jakobsson till det som idag är gårdsplanen.

Enligt Sven Olof byggde farfadern vinterstugan omkring 1883 och den är liksom bryggstugan en s k korsbyggnad. Samtidigt byggdes också ladugården enligt principen ”allt under ett tak”. Den hade något helt nytt. Taket bars nämligen upp av fribärande takstolar som spände över hela husbredden. Sven Olof har hört berättas att det t o m kom besökare långväga ifrån på studiebesök för att inspektera ladugårdsbygget.

År 1929 öppnade Bror Jakobsson en handelsbod i en del av ladugårdsbyggnaden. Lanthandeln betjänade skogshuggarna och de som bodde exempelvis i Stugusjön. Bla hörde Sture Strömbergs far Frans till kunderna i Tallnäsets handelsbod.

År 1934-1935 Öppnade Bror Jakobsson även en handelsbod i Grundtjärn och under några är drev han båda bodarna men så småningom lades Tallnäsbutiken ner.

 Sven Olof erinrar sig att det berättades att vinterstugan byggdes på en plats där vittrorna brukade hålla till vilket resulterade i att många oförklarliga händelser inträffade i stugan.

Sven Olof kommer tex ihåg när drängen Gustaf lämnat Tallnäset för att uträtta en del ärenden nere i bygden. Han skulle återvända hem på kvällen men kom aldrig. När familjen gått och lagt sig hörde de dock hur dörren öppnades och man hörde steg i trappan. På morgonen upptäckte man dock att drängen aldrig kommit. Efter några timmar dök han upp eftersom han övernattat nere i byn. Ingen kunde förklara ljuden som man hört.

 År 1909 köpte Sven Jakobsson cirka 20 hektar mark och skog på Tallnäset av Sandvikens sågverks AB. Och dit hörde då också ”Jackes-torpet” som troligen låg på samma plats som Mälers stora hus idag. Sven Jakobsson ägde också kvarnen som låg i skogen bakom ”Mälers”..

Kvarnen användes fram till 1926-1927. På 1930-talet köpte Petter Gradin kvarnen för en symbolisk summa för att skänka den till ett museum. Detta blev dock aldrig verklighet och idag finns ett av kvarnhjulen framför dörren till Petter Gradins f d hus numera ”Mälers”.

 Sven Jakobsson och hans hustru fick sex döttrar och en son som hette Bror och som senare övertog gården.

Det tredje huset, som vi på Tallnäset brukar kalla ”Fridas”, byggdes först 1919 som förmånsstuga då Sven Jakobsson lämnade över gården till sin son Bror.

 Sven Olov berättar att hans farmor kunde läsa tidningen och bibeln men inte skriva. Hon hade bomärke. Farfadern kunde däremot både skriva och läsa. Sven Olof minns att hans farmor var väldigt mån om att även döttrarna skulle få utbildning. Så skedde också. En dotter blev bondmora, en övertog en hotellrörelse, en  blev konditor i Junsele, en blev barnmorska och en blev lärare. Frida blev hemmadotter men gick flera sömnadskurser. Hon stannade kvar på gården och tog hand om sina åldrande föräldrar. När föräldrarna dött 1939 bodde hon kvar ensam på gården i förmånsstugan. 1940 flyttade familjen Bror Jacobsson till Grundtjärn men Frida bodde alltså kvar ensam på gården i förmånsstugan fram till sin död 1958.

 Sven Olof har i sin ägo köpebrevet då hans farfar överlämnade gården till sonen Bror. Det är en spännande läsning. Farfadern har undertecknat med sitt namn och farmodern med sitt bomärke. Det är ett mycket utförligt köpebrev där man i detalj fastslår de ”födarådsförmåner” och de undantag som ska gälla. Här förbinder sig köparen -sonen- att till föräldrarna ”årligen i oktober månad utgiva följande födarådsförmån och undantag: Två 2/ tunnor stritt korn, 100 kg rågsigt, 100 kg hvetemjöl bästa kvalitet, 20 kg kaffe, 30 kg socker, 16 kg färskt nötkött, 16 kg färskt fläsk, fem tunnor god potatis, 1/2 fj. strömming, 1/2 fj. sill, föda, skötsel, vallning och vård året runt om för två kor och ett får eller get jämte de sistnämndas avkommas skötsel till påföljande höst. Hemförd upphuggen torr ved till fullt behov” osv. Längre fram skriver man också att ”födorådstagarna tillförsäkras nödigt utrymme i mat- och vedbodar, källare och andra uthus, plats i ladugården för födorådskreaturen, nödigt utrymme på gårdsplanen samt rätt att hämta vatten från brunnen. Vidare åligger det köparen att då vi önskar nödig skjuss för läkarvård o.d. tillhandahålla oss häst med åkdon jämte körkarl”.

I juli 1926 sålde Bror Jakobsson det s k Jackes-torpet eller Jonkas-torpet (Tallnäset 1:12) till Petter Gradin som kommit hem från Amerika med lite pengar på fickan. Torpet låg troligen på den plats där Mälers hus står idag.

Torpet finns dock inte nämnt i några papper. Kanske stod det på ofri grund. I markerna bakom Mälers hus på Tallnäset har Karl-Göran Mäler funnit en sten med inskriptionen 1805. Nu byggdes ”Mälers” stora hus och Petter med hustru Hulda (syster till Kalle Mäler) flyttade till Tallnäset och där föddes barnen Greta, Maud och Verner.

Bror Jakobsson gifte sig med Ida Westman och när han sedan blev Änkeman gifte han om sig med Lisa Svensson. Han fick tre söner Sven Olof, Hans Ivar och Kjell.

Idag är ”Jakobssons gård” på Tallnäset sommarbostad till några av Sven Jakobssons ättlingar.

 Sture Strömberg, som bott på Tallnäset sedan slutet av 1940-talet, var född i byn Stugusjön i ett mycket litet hus som var byggt 1713. Det hade ett enda rum och en tillbyggd förstuga av bräder. Detta hus liksom alla andra hus i Stugusjön är idag borta. Stures far Frans Strömberg hörde till dem som lurades att sälja skog och mark till skogsbolaget för en ringa penning. Från slutet av 1940-talet hyrde Sture Strömbergs pappa Frans Strömberg Jakobssons vinterstuga där han flyttade in tillsammans med sonen Sture och dennes hustru Astrid och deras tvillingpojkar Hans och Lars. Då hade dom dessförinnan bott en kort tid i Jonassons torp som stod tomt. 1966 fick Sture köpa mark av Bror Jakobsson och han köpte ett hus i Kilforsen som flyttades till Tallnäset. Numera är det sommarstuga till Sture och Astrids tre söner Hans, Lars och Bo.

 I 1930-talets början styckades också ett s k Per Albin-torp av från Jakobssons mark till Erik Jonasson. ”Statens arbetar-småbruks-lånefond” hette satsningen som Per Albin Hanson-regeringen införde som ett motdrag för att minska den stora utvandringen från Sverige. Många Per Albin-torp byggdes och de flesta i Västernorrland. Åtgärden riktade sig främst till skogsarbetare och lånen var förmånliga. Erik Jonasson köpte en stuga på Timmernäset och flyttade den till Tallnäset. Både Sven-Olof Jakobsson och Manne Holmberg från Omsjö hjälpte Erik att spika på torpet där han sen flyttade in med hustrun Signe. Tre söner föddes i torpstugan som ju sedan 1954 är vårt sommar-hem.

 Minnesanteckningar förda av Brita Johansson vid samtal med Sven Olof Jakobsson och KG Mäler på Tallnäset sommaren 2007

 

Leave a Reply